
Det var oväntat roligt att återse min gamla studentstad, måste jag säga. Mycket är sig likt (ja, det blåste jättemycket...), men en hel del nytt gick också att skåda. Middagen intogs i all hast på MAX på Stora torget - "på min tid" låg där Rådhuskällaren.
Trettio i publiken är dock fler än ensemblens medlemmar. Men inser att det kan kännas lite tomt i stora domen. Och Andrew Canning är ju alltid Andrew Canning.
SvaraRadera