Saker jag struntar i

Jo, jag jobbar mycket, och på kvällarna tittar jag på hus, lägenheter och träffar ibland några vänner. Men det förhindrar inte att jag snappar upp ett och annat i tillvaron. Den här veckan har jag noterat tre fenomen, kanske kan de kallas populärkulturella. De har i alla fall det gemensamt att jag struntar i dem.

1. Anna Anka. Verkar vara alla svenskars senaste "älska att hata"-person. Jag hör vad hon säger och uppfattar att andra tycker (oftast) väldigt illa om det. Fru Anka framstår som en parodi i alla avseenden. Men nä - jag kan faktiskt inte bry mig mindre. Jag skippar nästa avsnitt av programmet också.
2. Farmville. Uppenbarligen den senaste flugan på Facebook. Alla ska bli sin egen digitala bonde. Vad är det för skit? Ut med er i den riktiga myllan. När t o m en krönika i dagens SvD handlade om hur fantastiskt och beroendeframkallande Farmville är, så kände jag att det var nog. Jag lovar att inte prova detta! (Lyckligtvis kan man dölja allt man inte vill se på sin startsida på Facebook, lärde jag mig av en vän härom dagen, så nu slipper jag läsa om folks Framville-framgångar.)
3. Voddler. Nyheten om detta nådde mig så sent som i morse. Det lär vara video/film-motsvarigheten till Spotify, och härmar Spotify med att inte vara tillgängligt för den stora massan; det krävs "invites" från rätt personer. Eftersom jag har IQ noll vad gäller film - varken minne eller smak - så är jag inte särskilt häpen på detta heller.