Det hårda livet som rockstjärna

Igår var det sommarfest på jobbet - med rocktema. I rådande konjunktur är det inte riktigt läge att spendera pengarna på att hyra in dyra artister. Alltså fick vi själva stå för underhållningen och leka rockband, och givetvis i form av en tävling.

Jag var del av ett mycket välrepeterat framträdande som slutade i fullständig pannkaka! Vi var ZZ Top och hade skrivit om texten på deras låt "Tush", övat in en cool koreografi, införskaffat hattar, skägg och solglasögon och var riktigt laddade (även om vi övervägde en walk over efter att ha hört vår första medtävlande)! När vi väl stod på scen kom vi in fel på första versen (vilket jag klandrar mig själv för, jag borde ha grejat det!) och det fanns bara tre mickar till åtta personer vilket förstörde alla möjligheter till koreografi - det var kaos i största allmänhet. Dessutom gjorde de yviga skäggen att sikten begränsades kraftigt. Jag uppfattade dock en ivrigt påhejande publik framför oss, vilket värmde...

Jag kan bara konstatera att som rockstjärna har jag en lång väg att gå! Vi hade hur som helst jätteroligt under planerandet av framförandet, och något har det säkert gjort för lagandan i vår grupp. Framöver tror jag att jag ska hålla mig till körmusiken, som jag känner att jag har lite bättre kontroll på... :-)